fredag 7 september 2007

Lars Vilks Muhammedteckningar

Lars Vilks hävdar att hans ”konst” är viktig för att öppna debatten om yttrandefrihet i de muslimska länderna. Om något så visade redan de danska Muhammedteckningarna att det enda resultat som följer av den här typen av ”konst” är att debatten avstannar! Inte så underligt, den som blir attackerad försvarar sig och det vet väl alla som har varit inblandade i ett vanligt familjegräl att ens egen ståndpunkt i den laddade situationen blir än viktigare och mest rätt i världen.

Enligt min åsikt har Lars Vilks gjort dessa teckningar av en enda orsak: Att dra uppmärksamhet till sitt eget namn, och inte alls av omtanke om de människor som tillhör den muslimska kultursfären. Det har inte hörts så mycket i media om honom under de senaste, kan det vara tio, åren. Ingenting i hans Muhammedteckningar är originellt. Nidbilder av Muhammed gjordes redan för ett par år sedan av danska tecknare och idén med rondellhundar var det någon annan som kläckte. Att en plagiator alls får uppmärksamhet i medierna, och då speciellt när publiceringen får så stora konsekvenser är både sorgligt och beklagligt. Medierna borde ha viktigare saker att förmedla än att någon har kopierat någon annan.

I dag är det fredag och vi svenskar som bor i ett muslimskt land – där kristna och muslimer för övrigt också lever sida vid sida som grannar och vänner, det är inte bara i Sverige – hoppas innerligt att fredagsbönen ska gjuta olja på vågorna i stället för att mana till hat och protester. Vi måste vara oerhört försiktiga och inte skylta med att vi är svenskar, vilket annars brukar vara något positivt.

Och nu sitter någon där hemma i Sverige och tycker att ”ja men är de så korkade att de tror på vad imamerna predikar?” I ett flertal muslimska länder är väldigt många människor väldigt fattiga och har aldrig fått möjlighet till skolutbildning. Om man inte kan läsa och skriva kan man inte heller följa en mer nyanserad debatt eftersom man inte själv kan välja kanaler för information. Det som återstår är vad folk säger. Vi svenskar bör akta oss för att rida på alltför höga hästar! Hur många av oss är det inte som går till jobbet och är stensäkra på en viss sak därför att ”det stod i tidningen”?

Jag tror att vi kommer mycket längre här i världen om vi är lite ödmjuka och intresserade och har lite empati i stället för att tycka att vi är så himla bäst.

Inga kommentarer: