I dag på förmiddagen har jag lekt The crazy camera lady. Det vill säga jag har sprungit runt i trädgården och på balkongen och fotograferat grejor jag handlade i går. Undrar vad grannarna tror, inte nog med att jag är The crazy cat lady här i området, jag ska dessutom plåta allt hela tiden också.
Ja, ja, grannarna får tycka vad de vill, när man nu inte kan träffa kompisarna över en fika och visa alla vackra saker man har fyndat får man väl göra det via Internet. För visst tar vi allt som oftast med oss lite fika när vi sätter oss och läser hos varandra? Vi bloggare tillhör ju IT-societeten enligt en undersökning som Telia har gjort, en stil man måste upprätthålla när man nu äntligen fick bli societetsdam!
Grrr, nu publicerades det här innan det var klart! Ursäkta om du fick läsa ett väldans halvdant inlägg!
Jag är glad i dag, för Kristianstadbladet har skrivit en lysande recension om Barbara Nadels bok Förstenad. Och jag tar åt mig massor, för Barbara Nadel kan inte skriva "utmärkt, engagerat och initierat men samtidigt lättläst" på svenska. Grunden är naturligtvis hennes, men jag har tydligen lyckats förmedla det på ett bra sätt vilket inte alltid är det lättaste. Dessutom är det jag och inte författaren som står för extramaterialet om Istanbul och det är jag som ser till att det inte finns några korrekturfel. Nu skröt jag, men jag sa till mig själv att jag fick vara stolt för det jag har gjort. Roligt också att recensenten såg kopplingen mellan bokens handling och det enligt mig avskyvärda konstprojekt som Anna Odell, eleven på Konstfack, utförde när hon spelade psykiskt sjuk och stal resurser från människor i äkta nöd. Barbara Nadel hann dock före med att ifrågasätta gränsen för konsten.
Nu ska jag visa vad jag köpte i går:
En liten handväska i bakgrunden av tvålkoppen. Det är inte silver, jag vet inte vilken sort, men vi kan väl kalla det "metall"? Väskan övergick min fotograferingsförmåga med den svarta sammeten, så ni får nöja er med att se några detaljer som det glansiga tyget, sammeten och några pärlor. Nu måste jag ju gå på någon fest så att jag kan använda den också!
Några presenter och den egentliga orsaken till varför jag var tvungen att shoppa lite. Visst är de vackert inslagna? Hade passat utmärkt under granen.
Ekologisk apelsindressing från Siwa-oasen kan man ju bara inte motstå! Gratis bärkasse i form av en liten bomullspåse av ekologisk bomull från samma oas gör att känslan av lyx når oanade höjder.
Det bara är så, sjalar kan man aldrig få för många och det är viktigt att ha sjalar i alla möjliga olika färger. Vad Maken än har för åsikter om det. Och när man hittar en så här vacker sjal i brunt och turkos, ja då inser man att man faktiskt BEHÖVER den. Konstigare än så är det inte.
Närbild av sjalen. Jag upptäckte att min telefon (designervarianten från Nokia för några år sedan) passar alldeles perfekt i färgställningen. Den är brun med brunt skinn på baksidan och knappar i turkos. Kan det bli bättre? Nu behöver jag inte längre matchande skor och handväska och handskar, nu har jag matchande sjal och telefon.
30 kommentarer:
Vilken otroligt snygg scarf!! JAg älskar turkost (förutom rosa såklart...).
Kul också att veta att man tillhör IT-societeten. Det låter ju fint. Och vad skulle det annars vara eftersom det är just vi som är med...? :o)
Cosmopolitan: Förlåt! Det här publicerades innan det var klart!
Jag bara förälskade mig handlöst i sjalen! Det var ett måste och den var inte så dyr heller. Ok, lite dyrare än vanliga sjalar på gatan, men inte dyr. Hahaha, du hör hur jag försvarar mig : ) Jag älskar också rosa och turkos, ränderna går väl aldrig ur en kan jag tänka.
Du har rätt! Klart att det är societeten eftersom vi är med. Det hade väl räckt att Telia kollade det! : D
Man får skryta! Kul att du lyckats så bra! Och du har jag ju bidragit med Istanbuldelen själv!
Kan jag få en av de där presenterna?! ;) Just för att de är så fint inslagna! Den där apelsindressingen låter ju supergod! Och sjalen är så fin! Jag håller med, man kan inte ha för många sjalar/pashminas!
Kram!
Nu har jag läst hela och inte nog med att jag blev väldans avundsjuk på sjalen, nu måste jag dessutom läsa boken!
Jag tycker dock att du gjort dig förtjänt av ditt och recensionens skryt och kan stoltsera vitt och brett med det.
Har du översatt alla hennes böcker eller bara de sk Istanbul-deckarna?
Hehe, jag är också "The crazy cat lady" och håller även på att så småningom förvandlas till "The crazy camera lady"... :P
Jag tycker att du har all rätt att skryta, det ÄR ju verkligen något att vara stolt över!
Fina inköp också, jag älskar också turkost.. :)
Kram!
Oj så roligt med boken! Tänkte direkt på min bokcirkel, fats vi brukar välja äldre böcker som finns i pocket, av ekonomiska själ. Men den utgår ju inte..
Turkos är min färg! Jag älskar det. vackrast i världen tycker jag.
Dressing och påse i ett kitt vilken present.
Lite roligt med väskan, är det ett visst tema som inspirerat... så som jag fick iordning mina smycke när de temat varit uppe;-)
Grattis, så roligt för dig med bra recensioner...det där betraktar jag inte som skryt;) Den boken hamnar på min att-läsa-lista! Sjalar är ju verkligen något man alltid behöver...jag har så svårt att låta bli att handla. Kanske för att de inte heller är så krävande för bäraren, man behöver ju inte ens prova. Men tyvärr så har ju ju använt sjal bara ett par gånger här i Brasilien, t.om. för den tunnaste själ känns det för varmt. Men de ligger där så fint i garderoben och väntar;)
Crazy Camera Lady in Brazil
Vilka fantastiska bilder!! Man blir galet sugen på att shoppa när man tittat på dom =)
Haha! Jag känner igen det där med The Crazy Camera Lady. Jag är vårt kvarters motsvarighet. Men är man fråmm swiden så är man. Då kan man komma undan med det mesta.
Så du arbetar som översättare? Det visste jag inte. Vad kul! Har själv spenderat alla mina (hittills) yrkesverksamma år på förlag.
Grattis till de fina recensionerna!
Kram på dig, Crazy Lady! ;)
Grattis Marianne till den fina recensionen.
Du skall vara stolt och det är väl inte alls skryt.
Så klart man ska berömma sig själv när man som du slitit så. Duktigt Marianne. Jag läser aldrig deckare men nu måste jag läsa den så småningom bara för att det är "din" bok:)
Åhh inte dumt. Jag har alltid på nåt sätt känt mig som socitetsdam och nu så fick man ju bara det bekräftat haha *sätter näsan i vädret och försäker se fin ut*
Japp har alltid fika med mig ja ofta iallafall:)till datorn.
Jag hängde inte upp mig på åldern som de hade med i artikeln för jag känner mig ofta mellan 18 och 35 så det är OK...*fniss*
Vad vore livet utan sjalar och herregudihimmelen så fina.
Den bruna färgen var ju super. Turkos är inte min färg MEN just ihop med den bruna så blev det hur fint som helst. Metalltvålkoppen var fin. Apelsindressing i en sån flaska förstår jag att man inte kan motstå.
Paketen såååfina. Ser ut som arabiska på mönstret. Såna papper hade jag sparata om jag fått såna paket.
Men så tänkte jag på... har du alltid önskat att flytta till Jamaica eller?! Tänkte på din dröm.
Idag har våren slagit undan STELA vinterben på oss rejält, så skön luft och vind.
Ha en bra kväll
Kram
Susanne
Apelsindressingen är ju en prydnad i sig. Jag har alltid lite svårt att börja använda när liknande är förpackade i så fina flaskor.
Och sjalar kan man inte få för många av. Och ju mer man anväder dem desto mer förstår man att det är en "del av en" ;)
Och översätta?! Du är ju fantastisk! har ju själv läst några av dina böcker (jodå det är lika mkt dina när man läser dem översatta ,så det så)
Kan väl tillägas att min kära make skulle önska att jag oxå hade den gåvan. Jag brukar få översätta åt honom när han fixar med datorer ibland. (män kan ju sällan göra två saker samtidigt; både läsa en instruktion och göra samtidigt sedan tycker han att han fattar bättre när jag "översätter" än läser den engelska bruksanvisningen)
Och jag översätter ordagranat och i ordföljd *fniss* vilket ofta blir väldigt konstiga meningar..
Kul att du delade med dig av dina bilder, grannarna får väl tycka vad de vill, det får man bjuda på!
kram!
By the way... jag glömde ju förstås. SKIT I VAD GRANNARNA TYCKER:)Många gånger människor stannar och försäker se vad jag fotar när jag är ute. De ser ju inte det som jag focuserar med linsen*fniss*DE kanske bara ser en buske grå och vintertom medan jag försöker få ett bra foto av en kanin kanske som gömt sig där.
Så snacka crazy camera lady*räcker upp en hand och ansluter mig*
Kram
Susanne
Vilka jättesnygga saker du inhandlat! Och fint fotograferade vad de också, inte dugg galna ;-). Vad roligt att "din" bok fick så bra kritik -självklart ska du ta åt dig äran!! Heja, heja! Kram!!
Anna Fair and True: Ja du har rätt, man får skryta lite ibland när man har lyckats med något. Män har ju dessutom alltid fått det, så varför får inte vi kvinnor?
Jaa, ett litet paket till nästa julgran kanske? Har inte smakat på dressingen än, funderar lite löst på vad man ska ha mer än sallad så att smakerna passar ihop. Ska jag våga erkänna att jag har en hel byrålåda full av sjalar? Men jag har ändå inte fått nog!
Kram!
Cosmopolitan: Jag har översatt alla hennes böcker. Istanbulserien är förhållandevis lätt för mig eftersom jag bara behöver blunda för att se var de är, vad de ser, känna smakerna på vad de äter osv. Londonserien är knepigare, jag var ju inte med under andra världskriget ... och jag känner inte till London särskilt väl. Så de böckerna kräver enormt mycket research från min sida och hitta bilder på nätet osv så att jag ska kunna får rätt bild i mitt huvud för att få rätt bild i orden på papperet.
Hoppas att du ska tycka om boken!
Kram!
Laura: Hehe, ja du är ju som jag och går och matar katterna. Men i Istanbul är det i alla fall ganska vanligt, många som ger katterna rester och kattmat. Jag har till och med en kompis som alltid bär omkring på torrfoder så att hon kan ge hungriga katter ett litet skrovmål : )
BRA att du börjar bli lite Crazy camera lady också! Jag har sett att du har mycket fler foton från stan. Fina är de!
Och jo, man får skryta lite och vara stolt när man har gjort någonting bra. Tänk om jag hade kunnat vara lika god hemmafru ...
Kram!
Simone: De fem första finns i pocket: Belsassars dotter, Kristallburen, Arabesk, Djupa vatten och Harem. Och recensenten har rätt, Barbara Nadel är alldeles för lite läst i Sverige. Jag läser också nästan bara pocket, dels för att inbundna är så dyra och dels för att pocket passar bättre när man har krupit ner under täcket och ligger på sidan och läser : )
Jag glömde säga att man fick en liten påse till sjalen också, som ett kuvert att förvara den i. Även den i ekologisk bomull, så klart. Helt underbar affär. Tror jag har sett fler ekologiska produkter i det här landet än i Sverige när jag tänker efter. Inte riktigt vad man hade trott.
Hehe, väskan var bara rent ha-begär när jag såg den : )
Ninni: Tack, jag blev så himla glad. Kan tänka mig att du inte kan ha någon sjal på dig i den där fuktiga värmen. Här är ju rätt kyligt under vintern och även på sommaren är det ibland praktiskt att ha en sjal med sig om man känner att man vill skyla lite extra. Fast jag får nog ge mig när jag inte får plats med fler i byrålådan. Eller då kan man rensa bort några gamla?
Vi är några stycken Crazy camera ladies!
Kram!
Tiina: Hej och välkommen hit! Tack! Hehe, hoppas nu att jag inte orsakar någon ekonomisk ruin!
Anna of Sweden: Hahaha, vad bra, då räcker det att säga det om någon tittar konstigt på en: "Aj am fråmm Sviden." Skönt att vi är ett gäng galningar med kamera runt om här i världen.
Tack! Jo, jag har jobbat med översättning de senaste åren, har nyss avslutat min nionde bok, det var Fay Weldons senaste. En gammal dröm och tanke som har gått i uppfyllelse. Kul att du kommer från förlagsvärden, vad gjorde du där?
Kram tillbaka till The American Crazy Lady!
Suzesan: Tack, tack! Jo, det är rätt, man får vara stolt när man har gjort något bra. Du kan nog läsa de här böckerna inte som deckare, utan mer som färgstarka berättelser från Istanbul. De är fyllda av riktiga karaktärer som rör sig runt i den myllrande staden med alla sina fantastiska monument.
Jag brydde mig inte heller om åldern för IT-societeten, det måste alltid finnas Grand Old Ladies också. Bra att du har näsan i vädret, jag tränar på att spreta med lillfingret : )
Nä, hehe, jag har aldrig fantiserat om Jamaica. Jag har verkligen ingen aning om var det kom ifrån.
Bra, då har vi en medlem i Crazy-klubben även i Halmstad : ) Nej jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker och tänker i det läget, när det ska fotograferas så ska det fotograferas!
Så skönt att våren börjar närma sig och att ni har fått en riktigt ljum och skön dag.
Galna kramar!
Kapten: TACK, vad du är gullig, jag blir jätteglad!
Jag ska erkänna att jag också kan ha lite svårt att ta det där första steget och öppna fina flaskor och burkar. Men den där flaskan kan jag ju åka och köpa en ny av om jag vill, så jag ska se till att använda den. Ska bara komma på exakt vad man ska ha till. Kyckling tror jag.
Se där, förresten, du har ju också förmågan. Annars hade din käre IT-specialist inte bett dig översätta. Bra att du översätter i exakt ordföljd så att han får tänka lite : D
Självklart måste man ha många sjalar. Man måste ju kunna MATCHA och BRYTA på rätt sätt! Och man måste ju fotografera, grannarna ska väl ha någon underhållning : D
Kramar!
Jenny: Tack, tack! Ja jag blev jätteglad av den recensionen. Och jag shoppar så förhållandevis sällan att jag inte skäms ett enda dugg. Man måste ju tvärtom försöka bidra till att ta oss ur den här finanskrisen : )
Kram!
Åh vad kul att få se vad du har shoppat! Sjalen var superfin! Den ska du absolut ha. Läckert med den turkosa färgen, verkligen vårfin. En sjal är alltid bra att ha, den kan man både ha till en festklänning och till vardags. Jättefint inslagna presenter, ser nästan lite julaktigt ut först men otroligt fint! Jag skulle verkligen uppskatta att få en så vackert inslagen present. Väskan såg väldigt fin ut. Ska du ha den själv eller ge bort den?
Verkligen roligt att du och boken fick fina recensioner! Känn dej stolt och glad med all rätt! Kanske det får bli nån bok av Barbara Nadel nu när jag åker till Sverige...Och här har du en "tokig" dam med kamera till, vi bloggare kan nog ta varann i hand...
Ooooh, vilka fina saker du köpt! Sjalen är superduperfin!
Köpte själv två stycken pashminasjalar (stavas det så tro?) på flygplatsen häromdagen. Ska bara se till att komma ihåg att använda dem... ;o)
Kramar/Vic
Vad jätteroligt med boken Marianne! GRATTIS! Du måste självklart vara stolt över dig jälv och ditt arbete! varför ska man inte få vara det?? NÄR man gör något BRA ska man vara stolt över det tycker jag!
Och sjalen var bara såååå fin!!!!
Underbara färger! Och så verkar den vara jättemjuk också! Iallafall ser den så ut.
Kramar!!!!
Måste vara härligt att få en sådan recension - du har all anledning att vara glad och stolt...
Tack för tipset med Nadel - ska höra efter på biblioteket nästa gång.
Härligt att få räknas till skaran av 18 - 35 åringar. Det är inte varje dag...
Har ett antal underbara pashminasjalar, köpta i Kina. Varma och snygga. Dock inte i turkos men väl ljusblått...
Kramar/M
Hur gör man om man vill vara med på fredagstemat? Det verkar så kul! Och det är alltid så roligt att läsa inläggen som ni skriver.
Fina bilder som vanligt.
Desirée: Visst är det bra med sjalar till allt! Jag har en i siden från Laos som jag brukar ha när det någon gång krävs långklänning, bara lagd löst över ena axeln. Det lyser verkligen upp utan att bli pråligt. Den här sjalen tror jag att jag ska ha på lanseringsfesten för Fay Weldon, bara svart till. Glömde skriva att sjalen också är i ekologisk bomull. så det känns extra bra!
Väskan hade jag tänkt ha själv, annars hade jag inte kunnat plåta den : )
Kram!
Ingabritt: Tack, jo jag är stolt och glad! Om ni funderar på att åka till Istanbul (som ni verkligen borde) är det toppen att läsa Nadels böcker innan och under och efter, de är som rena reseguiderna fast i berättad form.
Skönt att veta att jag inte är ensam om att springa runt med kameran i tid och otid : )
Victoria: Åh, pashmina som är så fina! Det här är ju pashmina-stil, men utan siden. Som alla mina sjalar, det är bomull i den stilen, men jag har ingen äkta för de är så dyra. De flesta har jag betalat i snitt en hundring för på gatorna i Istanbul!
Kom nu ihåg att använda dina nya fina sjalar!
Kram!
Saltis: Tack! Jo, ibland är vi alldeles för blygsamma med våra prestationer, vi kanske behöver lära oss vara lite mer stolta? Inte huka oss för några jantelagar.
Sjalen är jättemjuk och fin i ekologiskt odlad bomull, glömde skriva det, från Siwa-oasen. Måste säga att det känns extra bra att köpa sånt som är ekologiskt. Ska börja titta ännu mer på det.
Kramar!
Musikanta: Ja jag är verkligen glad för den recensionen. Nadels böcker brukar få bra betyg, så det är verkligen konstigt att inte fler läser. Men folk som läser deckare vill nog mest ha den klassiska varianten med någon engelsk kommissarie som dricker öl på puben? Alla Nadels böcker finns på biblioteken, de finns även som talböcker där för dem som har svårigheter att läsa. Apropå det, jag hörde någonstans ifrån att personalen på Kungliga Biblioteket älskar Nadels böcker!
Visst är det härligt med sjalar! Man lyser upp samtidigt som man känner sig riktigt omhuldad.
Kramar!
Norrsken och stjärnfall: Jätteroligt att du vill vara med på fredagstemat! Allt man behöver göra är att kolla ämnet för dagen (finns i högerspalten här), göra ett inlägg och gärna länka upp till övriga deltagare. Och tala om att man är med så att övriga deltagare kan länka till dig. Jag länkar till dig nu på fredag! Oj, i morgon. Och så kan man klura på ämnen och när man har kommit på dem så kan man bestämma ämnena för en månad, det skiftar vi ju runt så att alla får vara med och bestämma.
Jätteroligt!
Kram!
Nu senast arbetade jag på ett läromedelsförlag. Utvecklade två pedagogiska bokklubbar för barn.
Ett drömjobb.
Anna: Å vad roligt det låter! Sånt skulle jag också vilja jobba med om vi flyttar tillbaka till Sverige och jag inte är äldre än att jag måste tjäna pengar (haha, det kommer man väl bli tvungen till hela livet eftersom de ger bort pensionspengarna i bonusar).
Hihi, så vi tillhör IT-societeten :) Det var ju trevligt.
Gillar dina inköp, apelsindressingen ser lyxig och god ut. Mmmm, den måste bara vara riktigt god på mycket. Turkosa sjalen riktigt ser man på bilden hur skön den är. Gillar färgen skarpt, turkos är en favorit hos mig. Så det var ett bra köp och nej, sjalar kan man aldrig ha för många av.
Tvåltallriken är verkligen jättefin, ett riktigt hantverk.
Jag brukar förresten också göra som du, ta grejerna utomhus och fota. Har många gånger tänkt att det vore intressant vara en mygga på grannars vägg och undra vad de säger och tänker när de ser det... Men som du också skrev, vad grannar eventuellet tänker och tycker struntar vi i för klart vi måste fota våra grejer så vi kan visa upp dem. Jag behöver ljuset, därför jag tycker det är bättre fota utomhus.
Kommenterar ditt senaste inlägg här också. Jag läste också reaktionerna om skattebetalarna och Victorias bröllop. Det slog mig att nu har allting bara börjat, undrar hur många spaltmeter om både ditt och datt gällande bröllopet som kommer hinna skrivas undet där här dryga året innan bröllopet äger rum...
Till sist, igår såg jag She devil med Meryl Streep och Rosanna Barr. Den gamla filmen som bygger på Fay Weldons bok. I alla fall, ville bara säga att då tänkte jag på dig! Och att du sitter och översätter en av hennes nya böcker i år. Jättestort och spännande! Som jag skrivit förut, den dagen den svenska översättningen kommer ut på marknaden ska jag bara köpa den boken.
KRAMAR!
Vilken vacker sjal!
Du, när man handlar i Egypten ska man pruta då? Hur mycket i så fall?
Anne: Hej societetskompis : ) Visst är det så att man behöver det där extra ljuset som finns ute men inte inne, plus bakgrunden som ger lite mer liv åt bilden än bara en vägg eller ett golv eller liknande. Och så får grannarna någonting att titta på, det är ju bara bra att de blir roade också!
Det kommer att skrivas spaltmil både med debatter och gullegull inför bröllopet. Och det mesta av det kommer att skrivas bara för att sälja lösnummer. Undrar hur mycket medelsvensken lägger ut för att få totalt noll information men däremot spekulationer om vem som ska designa klänningen, vad de ska äta ... Jag tycker i alla fall att det är roligt, och jag skäms inte för att ha en åsikt även om jag inte betalar skatt i Sverige just för ögonblicket. Jag har betalat i hela mitt liv och kommer att fortsätta göra det när jag tjänar pengar igen. (Har alltså inte tjänat ett öre hittills på böckerna, och om jag tjänar något på Weldons bok kommer jag att betala skatt i Sverige för det.)
Så du såg filmen! KUL! Det var evigheters evigheter sedan jag såg den. Ja det känns verkligen stort att ha fått översätta hennes bok. Ofattbart känns det. Den ska komma ut i månadsskiftet mars-april, lanseringsfesten blir 1 april, så då kommer den väl. Den är i alla fall skickad till tryckeriet, så mycket vet jag!
Stora KRAMAR!
Truddelutt: Hahaha, jag läste Sprutvan först, vaddå spruta, tänkte jag. Sedan fattade jag.
Jo, man ska pruta om det inte finns prislappar. Vissa affärer har fasta priser, då prutar man inte. En mataffär står man till exempel inte och prutar i. Det är svårt det där. Som turist blir man alltid uppskörtad. Och jag har nog svårt att ange en viss procent att utgå från. Jag vet faktiskt inte. MEN jag brukar tänka som så att om priset kommer ner till en nivå som jag kan tänka mig att betala för just den där saken, då köper jag den. Annars inte. Du får liksom sätta ett pris inom dig själv och avgöra hur gärna du vill ha den, snarare än vad som är "rätt" pris. Vi kommer aldrig att få "rätt" pris så länge vi inte är vän eller släkt med säljaren. Det är bara att inse att det är så och sedan utifrån det handla eller inte handla, vilket som känns rätt för en själv.
Du får gärna mejla mig om du har frågor, så ska jag försöka besvara dem. nyaaventyr /at/ gmail.com
Kram!
Skicka en kommentar