söndag 12 april 2009

Tack

Tack alla ni som har skickat tröstande ord. Jag har läst men inte riktigt orkat "prata". Tack också för alla fina brev jag har fått, jag lovar att svara under de närmaste dagarna.

Skrållan ligger nu begravd i vår trädgård. 

Och nu måste jag lära mig leva med saknaden så att det vackra minnet av min älskade lilla katt blir en stråle av ljus i mitt hjärta.

Stina och Tjorvan tycker också att någonting är väldigt fel och går runt här och letar efter deras lillasyster. Jag gosar väldigt mycket med dem och vi försöker alla trösta varandra.

28 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Vi hajar, man vill bara in i sin privata sfär och det bör man få vara ett bra tag. Bara man inte fastnar där helt och hållet.

Vi begravde vår förste katt i trädgården. Det var skönt att veta att han var/är där.

Kram! Och stilla kurr från Nisse i ett kallt men soligt och vindstilla Madrid.

Suzesan sa...

Åhh vad skönt att du är lite på G nu.
Så klart man skall ha sin sorg ifred. Vara så som man vill.Man är ledsen på olika vis. Individuellt.

Vad fint att hon finns i trädgården.

Så klart de andra katterna undrar. Hoppas du snart kan bli glad igen Marianne.
Önskar dig en bra dag och hoppas ändå du fått lite påskmat. Glad Påsk kan jag ju inte skriva för det är det ju inte när man är ledsen.

Kramar
Susanne

KARLAVAGNEN sa...

Du, vad hände med Gösta Gigolo som bor i er trädgård?

Emmama sa...

Ta hand om varann! Vet precis hur ONT det gör och att det tar tid. Men vet också att man sen för resten av livet har den där ljusstrålen som ett minne i hjärtat!
KRAM!

Kerstin sa...

Jag tycker så synd om dig. Tänker på dig och Skrållan varje dag. Hoppas att du finner tröst i de andra katterna och att de finner tröst hos dig.
Sköt om dig.

Taina sa...

Vad skönt att ni finner tröst hos varandra.
Ha en skön söndag.
Kram

Truddelutt sa...

Mm, de måste ju undra vart hon tagit vägen.
Skönt att ni har varandra i alla fall.

När syrran tog bort sin Golden Retriver KING (som var den underbaraste hund man kan tänka sig) så tog det ett helt år innan jag accepterade att han var borta. Ännu längre än så innan jag kunde prata om honom utan att bli tårögd.

Brukade tänka att man får tänka tillbaka på alla ljusa, roliga och goa stunder man haft med djuret men det är fasiken inte så lätt att bara nöja sig med det.
Är ju en go vän ju.

Sköt om dig!

Varma kramar

Susanne sa...

Eftersom jag är otroligt nyfiken så höll jag på att gå i spinn när jag läste Karlavagnens kommentar som pratade om någon Gösta Gigolo. (????)

Var sak måsta ha sin tid, vilket även gäller sorg och saknad. Vi hörs när du är på banan igen. Inga krav från mig. Vet hur det är.
Tänker på dig!

Kramelikrämkarameller!

underytanjag sa...

Tråkigt att läsa om din katt. Jag har själv haft katter förut och förstår din förlust. Kram!

StrandMamman sa...

Har själv mist både katter, hund, hamstrar och marsvin så jag vet att du har stor sorg, men också fina minnen. Sköt om dig, och gosa lite extra med Stina och Tjorvan från mig! Kram!

Saltistjejen sa...

SJÄLVKLART ska du INTE känns någon "press" att du ska "prata " här på bloggen. Det är inte det som är meningen med våra tröstekommentarer. Vi vill ju bara visa att vi tänker på dig vännen!
Det får ta den tid som kräs för dig att bearbeta sorgen. Hoppas att du kan få tröst av Stina och Tjorvan!
Varma Kramar!!

Desiree sa...

Sorg tar sin tid och behöver ta sin tid. Jag förstår dig till fullo att både sorgen och tomheten efter skållan är stor. Jag vill bara skicka en stor varm kram till dig.

Annika sa...

Åh, Marianne!
Loggar in här hos dig för första gången på över en vecka och finner detta...
Vad tråkigt. jag är så ledsen för er skull.
Skrållan var en sådan vacker, vacker katt.
Låt nu sorgen få ta sin tid.
Känn ingen press från oss läsare vare sig det gäller att skriva, svara på kommentarer eller skriva hos ngn annan.
Tänker på DIG o ER!!!
Stora, varma kramar från mig!!!

Victoria sa...

Åh, vännen!
Jag har varit inne flera gånger och velat skriva något men bara lipat så det blev inget av det.
Det tar sin tid innan man kan minnas dem utan att det gör ont, men det blir bättre!
Många, många kramar/Vic

KARLAVAGNEN sa...

Förtydligande: Hasse aka Gösta Gigolo dvs katten Hasse som bor i din trädgård. Eller jag hoppas att han bor kvar. Fast han var ju en stray cat så man vet aldrig.

Alla snubbar, alla snubbar vill ju vara katt...

Lia sa...

Vi finns kvar när du känner dig bättre igen. Ta all tid i världen. Vad fint att ni har begravt kissen så nära, nu är hon ju en del av familjen varje dag i alla fall! Massor av kramar fina Marianne!

yasemin sa...

Min fina Marianne,

Tråkigt att läsa om att Skrållan är borta och att du mår dåligt. Önskar att jag kunde göra något. kändes likadant när hennes mamma försvann. Men vi får trösta oss med att Stina och Tjorvan är kvar och att de mår bra. Vill bara att du ska veta att vi tänker på dig och pratar fortfarande hur mycket du betyder för oss, även om du är i Kairo så glömmer vi dig aldrig...

Kram på min "turkiska" mamma,

Y

Suzesan sa...

Ho ho Marianne. Hoppas du snart bli lite mer glad. Ta din tid. Jag ville bara skicka lite uppmuntran. Genom att säga ho ho jag tänker på dig.

Bra idé med Hasse. KattHasse. Jag tänkte på denne direkt men slog bort det och så mindes jag inte vad han hette. Jag tänkte på den vita >B>katta>/A> som varit i trädgården vi kalaset också, den med de vackra ögonen...eller nån av vildKattorna. De behöver dig Marianne.
Kramar
Susanne

KARLAVAGNEN sa...

Kramar från ett-åringen i Madrid (som blev lycklig över sitt spännband och papiljott!)

Kersti sa...

Det kanske är så att ni verkligen behöver varandra just nu. Ni kanske behöver det där extra gosandet både du och katterna.

Musikanta sa...

Har äntligen hunnit läsa igen allt vad du skrivit sen sist. Det är konstigt att man kan fästa sig så mycket vid ett djur - men din Skrålla var tydligen väldigt "mänsklig" efter vad du berättar så fint...

Min pappa, som aldrig annars visade särskilt mycket känslor, var helt översiggiven när deras älskade tax hade blivit svårt sjuk p.g.a. ålder.

Jag fick följa med till veterinären och hålla taxen i famnen när hon fick sin spruta. Han vägrade gå in utan satt och väntade i bilen. Grät hela vägen hem. Jag glömmer det aldrig...
Varma kramar/M

Anonym sa...

Kram från mig!

Marianne sa...

Här kommer massa, massa kramar från mig också. Jag är lite orolig för dig faktiskt.
Men jag vet hur det känns. Ta din tid. Vi finns kvar.
Kramisar från Marianne i Sverige.

KARLAVAGNEN sa...

Nisse undrar om du sett senaste bilderna på honom. Bl a där han totalslappar i sned vinkel i soffan. Eller han undrade det innan han somnade vid mitt ben. Nu snarkar han bara lite grand. kram ifrån grått och kallt Madrid

trollpackan sa...

Det är alltid svårt när ens kära djur går bort, men man får försöka att tänka på de ljusa minnen de har skapat. All glädje de har skänkt. Och att de har det bra där de är nu...så har jag försökt att göra, även om det inte är lätt och särskilt inte i början.
Tiden läker alla sår heter det, men den lämnar ärr...men om man som ägare har gett sitt djur ett gott liv efter ens egna förmåga, så får man trösta sig med det.
varma kramen

KARLAVAGNEN sa...

Hälsningar från ett soligt och halv-kallt Madrid. Nisse undrar om du vill leka med hans spännband, alternativ kan han tänka sig att du kan få en Vitakraft snack stick av honom. Annars kan du får komma över och sitta på balkongen, sitta på hans fleecefilt så ska han visa dig alla retsamma gråsparvar. Å du får gärna ta El Make och tjejerna med dig hälsar matte (Nisse tycker att det räcker om bara du kommer).

Bert sa...

Sänder en hälsning från norr med mycket snö och underbart vårljus. Solen är nu uppe 16 timmar per dygn och den nordvästra horisonten blir aldrig helt mörk.

Det finns alltså ljus i det mesta mörker. Hoppas det når dig också snart.

Marianne sa...

TACK ALLA! Ni är världens bästa och gulligaste människor allihop!

Gösta Gigolo aka Hasse har flyttat upp till en villa i närheten av Kontoret, där bor några tyska barn som gillar katter. Skulle tro att han får god mat och kärlek där också. Och så kommer han hit och hälsar på med jämna mellanrum.

Stina och Tjorvan vill inte gå tillbaka till gamla rutiner utan har hittat nya platser att sova på. Tack och lov har de börjat ligga vid mina fötter på nätterna igen, det var väldigt svårt att sova utan att någon hindrade en från att röra fötterna hur som helst.

Själv har jag som sagt varit så trött att jag bara har sovit, men nu känner jag mig lite piggare. Har lovat mig själv att inte gå och lägga mig förrän i kväll när det är sovdags.

Stora, stora kramar till er alla!